Utskrivningsbar version av minnesanteckningar och One Hour Paper (pdf, öppnas i nytt fönster)
I. Dialog och lärande, Sommardialogens arbetsformer
Sommardialogen är inte som en vanlig konferens:
- Man bidrar med ”hela sig”
- Det är stark betoning på det sociala och interaktion
- Prestationen ligger inte i att vara ”duktig” utan att vara delaktig och engagerad
- Dialogen är en källa för att hämta kraft och energi ur
- Det som förmedlas är en öppenhet och ett förhållningsätt, inte lösningar
- Samtalen sker främst i mindre grupper, som byts ut för att underlätta kontakt med många
De sammanfattande kommentarerna nedan visar att arbetsgruppen har haft stor medvetenhet om, och ambition, att skapa en öppen lärprocess där alla deltagare medverkar.
Förberedelser:
Mängder av länkar och artiklar kring utvalda teman skickades ut innan. Det kändes gott att själv välja ut vad av detta som man ville fördjupa sig i. En pedagogisk finess var att man som deltagare hade till uppgift att ta fram bilder med koppling till de olika temana – en mycket bra förberedelse för att mentalt ”ställa in sig” på temana. Var och en uppmanades också att skicka in mening om vad man är bra på, eller gillar.
Lära känna varandra:
En inledande ”övning” av att rita av en person i gruppen med den icke dominanta handen skapade skratt. Porträtten hängdes upp i ett galleri.
Dagarnas upplägg
Varje dag startades med en vacker bild och musik. Det var ett fint sätt att hjälpa oss att ”landa” i rummet. Ett annat uppstartsmoment vad att ”lappa upp” med gårdagens AHA-upplevelse. På det sättet kopplade vi upp minnet på gårdagen.
Dagarna var upplagda utifrån de olika temana. Inledningsvis presenterades temat med ett kort inspel av en ansvarig liten grupp. På detta sätt blev också aktörer i plattformen synliga. Inspelen var väl förberedda, kunniga, korta, och gav inspel till fortsatt interaktion. Ett kännetecken är att i presentationerna är att det var ”ordet som bär” och inte en massa bilder.
Efter inspelet skulle grupperna analysera temana och koppla an till sin egen bild och hur man tänkte när man valde den hemma. Bilderna underlättade till att lyssna in varandra och stöttade till flera kompletterande perspektiv. Tidsangivelserna var tydliga och det beskrevs hur gruppen skulle illustrera sina tankar. Efter varje tema byttes grupperna ut, vilket gjorde att man fick många kontakter. De olika diskussionerna redovisades, eller snarare illustrerades på olika sätt.
Genom att sträcka upp en hand kunde den som ledde temat smidigt avbryta, eller avsluta, ett samtal. Detta är ett ”verktyg” som flera av oss tar med oss hem, till våra egna lärandesammanhang.
En uppskattad övning var pepparkaketesten där grupperna fick ta sig an uppgiften att finna ut karaktäristiska för pepparkakor, och tillsammans komma fram till hur de skulle värderas och mätas. Teamet skulle smaka på hur det är att komma fram till gemensamma kriterier – kul.
Vi prövade på att använda känslokartan. Utifrån erfarenheterna att förbereda sig och anlända till sommardialogen delgav teamen varande sina upplevelser. Det visade sig att flera av oss hade många gemensamma upplevelser! Flera av oss vill pröva känslokartan ”hemma också”.
Learning by walking– att samtala ute, och under promenad, stimulerade kreativiteten. Moment som Open space, ”the one hour paper” och ”vattenfallet” är konkreta moment för att skapa en social lärande process.
Röd tråd
Det var roligt att ha tabellen med namn och förmågor med sig under dagarna; det var stimulerande att få ta del av sina medvänners förmågor. Kvällarna förgylldes av de gemensamma gissningarna kring ”vem som är vem”.
Miljön har varit till stort stöd för att vara fokuserad och närvarande! Standarden på folkhögskolan har varit helt perfekt; varken för ”tjusig” eller enkel. Det har varit tydligt att medvännerna har respekterat Bosses inrådan att stänga av telefonerna. Kanske kan det också indikera att tidpunkten för Sommardialogen är bra! Helena har varit en fantastiskt välkommande värdinna och koordinator av dagarna.
I diskussionen deltog Catrina Sjögren, Margareta Albinsson, Rolf Bardon, Lotta Coppland och Annika Nordin
II. Förbättringskunskap på svenska
Temat ”Förbättringskunskap på svenska” inriktades särskilt på hur kvalitetsregister kan användas i förbättringsarbete och bli en naturlig del av det vi kallar förbättringskunskap. Lärande och utveckling inom detta område förutsätter ett närmande mellan olika kulturer och traditioner. De har gemensamma mål i strävan efter högre kvalitet i vården men skiljer sig i synen på de mekanismer som skall åstadkomma detta. Alltså en utmärkt startpunkt för dialog.
Agenter i detta är verksamhetsledningen med en roll att efterfråga och styra användningen av kvalitetsregister; process- återföring, presentation, analys, uppföljning och beslut. För att involvera anställda bör detta vara en viktig del av introduktionen till arbetsplatsen, kanske även studenternas. Det är viktigt att ta till varapatienters entusiasm och kunskap för att bidra till vårdens utveckling.
I framtiden bör patientjournalen uppfylla Curt Nicolins vision: ”Tjänstemannen skall bara behöva vända papper en gång” dvs koppling till registreringsfunktioner för aggregerade data direkt i ettdigitalt interface. En del data skall/bör kunna registrera sig själva. Att ’fylla i’ överallt och hela tiden riskerar annars att bli en dränerande syssla, för organisation och individ. Motivationen kan höjas med hjälp av kunskap om hur man tar ut och använder data. Detta har koppling till hållbar utveckling, organisationen måste skapa förutsättningar för uthållighet kring detta.
För att utforma studenters lärandeaktiviteter kring kvalitetsregister/-data bör man undersöka hur de kan användas för utbildning i förbättringskunskap, som introduktion till olika verksamheter (”så här använder vi registren”). Kan de också studera och utveckla förbättringar av registren som sådana, registrens struktur mm?
Studenter behöver kunskap om var och hur man söker data, jämförelse och tolkning av dem i tids- och organisationsperspektiv, analys av olika typer av variation mm. Inte minst i möte med upplysta patienter blir detta en nödvändighet. Vi bör stödja patienterna att göra detta. Mätning på patientnivå kräver gott ”förbättringsklimat” för att ge resultat Vården kan utvecklas genom att patienter själva rapporterar sina data (jfr appen ”run-keeper” i smarta telefoner). Frågan om vem som äger data och hur kan användas, aktualiseras då med något andra utgångspunkter.
Registrens form och design behöver utvecklas ytterligare för att öka funktionalitet, gällande jämförelser; har data från olika källor mätt samma sak, vad är viktigt att registrera mm? Vi pekar också på design för tillgänglighet och processen när data förflyttas från individ till organisation.
Ledord i diskussionen var; samsyn transparens tillgänglighet syfte
I diskussionen deltog Anders Edström, Anna Pettersson, Bo Bergman och Staffan Pelling